För längesedan när jag kom i kontakt med och blev "tänd på" keramiken, trodde jag att det var det grova, råa, lite lortiga "mans-jobbet" jag ville hålla på med... jag provade på olika typer av vedeldade bränningstekniker och fascinerades av raku, saltbränning och anagama-tekniken...

Men först efter högskolestudierna i Tyskland och flera prova-på-faser kändes det som jag hittat hem: jag upptäckte porslinsgjutmassan - en total kontrast! Den passade mig och mitt arbetssätt bra. Att först göra originalformen på drejskivan, som jag sedan gjuter av och kan massproducera i liten skala, stämde för mig.

Jag tycker om den vita grunden i porslinsleran, glasyrerna får gärna vara transparenta och ljusa ovanpå den vita porslinsleran. Formen och strukturen/dekoren är viktigare än färgen.

Men ibland - för att komma bort från det rena och perfekta - kan jag inte låta bli att bränna raku. Då blir det ofta organiska former, eller frukter!